I form igen!
De är så otroligt svårt att starta om från ruta ett igen. Att inte vara nöjd över sin kropp och hur svag och tung den är gör mig grymt nedstämd.
Vill vara där jag var förr, och ja jag kan vara gräsligt avundsjuk på personerna som ploppar ut ungar och där efter är som de var tidigare. Inte ens ett kilo tyngre. Jag vet att min kropp get mig och Niklas de absolut värdefullaste vi har och jag ångrar inte för en sekund våran diamant. Men de gör de inte mindre jobbigt att jobba sig i form.
Haft problem med min kropp, både min höft, Axel och fotar krånglat vilket har gjort de skapligt svårt att träna. Nu är jag äntligen på banan igen. Idag kom jag ut och sprang 3km med Elliot liggande i barnvagnen. Gick bra men var grymt jobbigt.. Bara att hoppas på att kroppen håller och göra de igen och igen och igen...
Var är min karaktär när jag som bäst behöver den?
